Skolan är stressig och jag vill bara att den ska vara klar nu men det är bara en liten bråkdel av mina känslor. Jag är så j*kla lycklig! Tänk vilken klass jag hamnat i men vilka fina människor. "Bandykillarna" "Gänget mitt" Osvosv. Alla är så bra men speciellt mitt gäng, det är väl för de är mina närmsta. Mina tjejer finns alltid ett samtal bort oavsett hur osams vi skulle varit eller likande. Dom finns alltid där vid min sida. Min familj är bra, alla har brister men hur skulle det annars vara? Inte nog med det så är jag kär så det dunkar i mig. Jag är så förälskad så jag blir tårägd av tanken. Haha nej inte av att jag blir ledsen, kanske för att jag är så beroende av en annan människa isåfall men nej jag tror det inte har med det att göra. Jag mår så bra och är så lycklig. Inget spelar någon roll. Ingenting. Allt är så bra. Att ha en dryg dag i skolan, komma hem för att duscha. Prata och skratta med familjen, kanske fika också. Skriva med mina mongo tjejer. Åka hem till min kärlek för att käka och sen mysa med honom hela kvällen. Sedan vakna upp bredvid världens vackraste människa. Vem gnäller? Inte tänker jag göra det allafall bara för att skolan är lite jobbig.