jag hoppas att jag en dag kan få leva normalt, att jag inte böver leva lika begränsat som jag gör just nu
Jag hade problemen hemma så livet var rätt hårt, när jag plöttsligt fick en ilning igenom ryggraden.För hjärtat gjorde ont ja och marken börja snurra, kanske var detta bestämt ifrån min början.Trodde jag var sjuk ja det måste vara fysiskt men fick sen så fick jag reda på att detta var psykiskt.Börja undvika platser som gjorde mig räddjag trodde nått var fel på mig så läkarna har inte rätt.
Dom hitta inget annat än att ställa diagnosen agrofobi, panikångest och gav mig antidepressiv.För kroppen skakar hejdlöst och det gör ont i mig, hjärtat slår hårt och jag får ingen luft.Jag mår illa, nästan svimmar det här e tufft.Min stress och min oro ja det blev till en sjukdom, panikångest vet du ens vad jag talar om?
Rädd för döden
Skam att vara 94a? Inte en chans
Har ni tänkt på vilket gnäll det är på (största delen tjejer) om tjejer som är ett år yngre? Det har alltid varit så och kommer förmodligen alltid vara så också. Själv sitter man här som den lilla o omtyckta 94:an.
I början för ungefär ett år sedan ville jag bara gå in i en vägg för alla fördomar var så starka. Nu när jag lärt känna många 93a tjejer är det helt annorlunda. Att från början höra: ååh, hon är 94a. Hon är uppmärksamhets kåt osv. Det är självklart jätte förnedrande att höra från någon tjej som är ett år äldre. För man tar åt sig mer då det gör man! Nu på de senaste festerna har jag enbart hört: Men gud va kul att få prata med dig, du är inte alls som alla andra 94or eller som jag trodde. Och självklart blir jag jätte glad att höra det men jag känner ändå- hallåååå, har ni gett oss en chans eller drar ni oss över samma kam för vi är yngre? Jag fattar inte. Sure, jag hatar sjukt många 95or det kan jag inte neka. Enligt mig: Så jävla fjortis, dryg söker uppmärksamhet. Men för det hatar jag inte 95or jag hatar vissa personer. Hatar vissa 94or också för den delen. 93 och 92or också. Och de har inget med deras ålder att göra, utan personligheten hos de personerna.
Att se på Facebook när ni som är några månader äldre än oss (woooow medelålderskris snart?) skriva i stil med: Snart kommer facebook krylla av att alla små 94or checkar in på krogen, skriver ”skåål” ”knäpper första inför en kväll med bästa på slick” ”skååål, lobby ikväll” osvosv. Får mig inte alls att bli irriterad utan jag skrattar mest. Inte hånskrattar utan jag tycker det bara är så kul. För just det där skrev ni in för några månader sedan, lovar att ni kopierade det från era gamla statusar. Så vad grinar ni över?
Det jag stör mig på är hatet hos alla tjejer på oss. Får ofta höra: ofta du bryr dig? Dom är svartsjuka på att det är er killarna vill ha på fest. Och de gör mig ännu mer irriterad. HALLÅ? De har väl förfan inte med det att göra. Det har med respekten hos andra människor!
Det har funnits tillfällen jag har i stort sett gråtit för jag inte blev påtänkt några månader tidigare bara för att få gå på krogen. Men vet ni vad? Jag är så jävla glad att vara den där omogna lilla 94an. Hemmafester varje helg som så många vill komma på. Hemmafester där man kan dunka egen musik, dricka hur mycket man vill, ösa hur man vill och bara få vara! Det ska bli hur kul som helst att fylla 18. Kunna gå på krogen, ta körkort osv. 2012, jorden går under pågrund av att vi kommer överbelasta den med lammkött på varje krog i hela länet. Längtan till att fylla 18 är så stor så det pirrar i magen när jag tänker på det. Men som jag får höra varje gång jag träffar äldre tjejer: Det är inte så kul att fylla 18, visst krogen är kul när det är något där, men hemmafester är ändå bäst. Mitt liv är så jävla bra som 94a och oavsett hur mycket gnäll de kommer vara på att vi får gå på krogen, så kommer jag pussa på er alla. Alla 93a tjejer som suckar och just nu tänker: vem tror hon att hon är? Just du! Dig ska jag prata med, dansa med och pussa på för att du ska förstå att jag är inte så som du fått för dig att jag är. Jag ger alla människor en chans, och fy vad jag vann på det 2011! Så mycket nya underbara människor som kom in i mitt liv. Och fler blir det i år. För det här året ska bli så jävla GULD
Min fina prinsessa.
Jag mår bra.
svar på tal
Arg arg arg arg morgon
ÄLSKAR MITT LIV
♥
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.
Faller och vaknar
Någon sa till mig för någradagar sedan att de märks att jag har landat. Att jag känns så stabil nu och att jag ör nug själv igen. Den där glada och goa Jennifer. Att jag har blivit en annan människa och man jämför för 2 månader sedan. Jag vet att de är sant. Jag går runt och ler åt folk jag möter, gör vissa skolsaker friviligt, fler folk känner att dom kan vända sig åt mig för att bli stöttad. Jag har landat! Det finns sekunder jag saknar och även längtar ibland men egentligen är jag precis där jag vill vara. Jag har inget att sakna eller längta till för jag lever i nuet och har det så bra.
Fylld av kärlek... Jag känner mig så otroligt fylld av kärlek och kan inte förstå hur jag har haft turen att hitta så mycket fantatiska människor att dela mitt liv med. Att jag förtjänar det? Allt ifrån vänner, bekanta, familj, släkt, pojkvän, partyprissar, klasskamrater, alla människor jag mår bra med har jag i min närhet. De människor som ger mig energi och som gör mig glad.
Nästa gång jag möter en tant ska jag skrämma henne och se hur hon reagerar då istället!
VAF*N ÄR GEOGRAFI??
Men grina då!
Att veta
Blunda aldrig för...
♥
Ni är mitt hela liv.
Ni är ängeln av min kropp.
Ni är dom jag allid önskat jag haft.
Om jag dör är ni rosen på min kista,
skulle hålla den vid liv och inte låta den visna.
Ni finns när jag behöver er.
Jag är väldigt glad, ni är tryggheten jag bär på,
Att jag aldrig lämnar er är något jag svär på
Slutet av 1an
Skrev en text i slutet av 1an då jag mådde som sämst för jag hade satt mig i en svår situation. Med mina lärningshinder och även mitt trams på lektionerna satt jag med 26 rester och gjorde klar på 3 veckor. Pressen var hård men jag lyckades. Och då menar jag rester som att skriva uppsatser, novell osv. Bevisar inte det att man kan bara man vill, då vet jag inte vad! Gud vad stolt jag är nu när jag läser igenom det och påminns om hur jag mådde men ändå fixade det. Fy vad jag ska kämpa bättre i år. Kom igen nu Jennifer!
Hur oron sprider sig i kroppen, hur hjärtat börjar slå snabbare och svetten bryter fram i pannan.
Jag har satt mig här själv precis som hundra gånger förr men nu är det på allvar. "om du inte klarar dig så får du gå om" jag blir helt svettig och yr. Det är som att vara uppe i varv hela tiden. Jag vet att det är sista spurten och jag visste att det skulle bli jobbigt. Flera gånger sa jag det Jag stressar hellre ihjäl mig än går om. Jag står fast vid det! Men att stress och ångest kan leda så långt till hur man mår visste jag inte. Visst... en klump i halsen, oro, stel i kroppen, illamående, svårt med sömnen och allt vad det är jag visste det! Men allt jag känner nu trodde jag man inte ens en människa kunna känna under samma tid. Det känns som att jag ska rasa samman därför försöker jag låsa in mig. Inte visa mig ute bland folk mer än på helger då jag kan slappna av lite mer. En dag i skolan är som ett år i skolan. Att FÖRSÖKA hålla humöret uppe men inte lyckas. Att FÖRSÖKA att inte få alla på dåligt humör men inte lyckas.
Det här är inte lätt men jag har mina små stjärnor som kommer med deras ord "Du lyckas, jag tror på dig!" Som jag tänker på oftare än de kan tänka sig. Det är inte många som säger de och ser ut som att dom menar de men dom som gör de... Dom önskar jag att jag kunde göra en stor tjänst.
En människas ångest är individuell. Förutom att ångesten påverkar hur du mår psykiskt tar den sig ofta kroppsliga uttryck. Vanliga tecken är dessa:
- hjärtklappning
- svettningar
- klump i halsen
- muntorrhet
- spända muskler
- domningar
- stickningar
- illamående
- yrsel
- andnöd.
En bästa vän
Jag kan komma på så många fler men här har vi några, bara för att ni ska förstå hur jag menar.
Man har vänner man älskar, vänner man offrar så mycket för men det finns EN människa för nästan alla som är number one. Du har ljugit för den personen, kanske sårat osv men ändå sitter ni ihop. Älska, glömma och förlåta!
Nellie och Fanny. Älskar varandra så mycket så dom hatar varann. Samma konstiga humor och tänker precis lika. Spelar ingen roll hur mycket dom bråkar så sitter dom alltid ihop. bara givet.
Ellinor och Jessica. Kopior av varandra utvändigt och uppväxta som "systar" skulle jag tro på deras relation. Blir så trött på varandra men aldrig så dom skulle sluta umgåtts för gott, trots att Elli nu har flyttat till Stockholm. bara givet
Josephine och Jennhy. Aldrig förstått mig på dom till 110% men dom håller nog ihop bara för att dom vet att ingen är lika cpskadade som dom två tillsammans. Så dom vet att ingen kan ersätta den andras plats haha. bara givet.
Amelie och Lina. Spelar ingen roll om lina säger "så trött på Amelie just nu" under lunchen för vem är det hon åker hem till efter skolan och åker skoter med? Hon sitter ihop med och älskar mest av allt trots att hon verkar så trött på henne så hon vill dö. Inte för hon säger just så men dom sitter ihop och det bara är så. bara givet.
Emma och Anela. Spelar de någon roll hur mycket Emma vill spy på Anela vissa dagar? Nej för det finns ju ingen annan än Anela hon kan dela den där speciella känslan med. Vara helt avslappnad och kunna säga vad som helst! Ingen som bor så nära henne och ingen som hon vill slå ihjäl så mycket älskar hon så högt över molnen. bara givet.
Förstår ni? Känslan av att älska någon så mycket trots allt bråk osv. Man "behöver" människan och tar den nästan förgivet om man ska uttrycka sig riktigt.
Jag har Amanda! Det spelar ingen roll hur mycket jag stör mig, retar mig och hakar upp mig på den lilla människan. Eller hur sällan vi faktist umgås nu för tiden. För då jag får tillbringa tid med henne mår jag så bra. Och om vi inte ses på 1 månad, visst de suger men jag vet att hon aldrig försvinner och tar henne förgivet (känns hemskt att säga men det är ju typ så haha?) Just därför blir jag arg eller tokig rättare sagt så fort jag hör att någon har varit på henne med tjaffs eller så. Skulle kunna halshuggit den människan! Det finns ingen annan än jag som får bråka med henne och jävlas med henne. Min lilla prinsessa. Sjukt att känna så starkt för en vän, är som att jag är hennes syster. Storasyster, för så mycket älskar jag henne. Och trots allt som har hänt genom åren så sitter jag alltid ihop med henne, oavsett vad
HAVE YOU
Sjukt!
Känslan är så läskig men endå så häftig!
Ni vet när en låt passar så bra in på ens liv så man blir helt till sig?
Samma sak här!
Spåkulan idag:
Och sedan fick jag en låt igår av en go människa som stämmer mycket också. Blev inte mycket sömn inatt, 3 timmar MAX för har legat och lyssnat på musik och tänkt igenom en hel massa. Sådant som behövs ibland helt enkelt!
Novell?
nervoooos