Sjukt!
Känslan är så läskig men endå så häftig!
Ni vet när en låt passar så bra in på ens liv så man blir helt till sig?
Samma sak här!
Spåkulan idag:

Och sedan fick jag en låt igår av en go människa som stämmer mycket också. Blev inte mycket sömn inatt, 3 timmar MAX för har legat och lyssnat på musik och tänkt igenom en hel massa. Sådant som behövs ibland helt enkelt!

Hur oron sprider sig i kroppen, hur hjärtat börjar slå snabbare och svetten bryter fram i pannan.  

Jag har satt mig här själv precis som hundra gånger förr men nu är det på allvar. "om du inte klarar dig så får du gå om" jag blir helt svettig och yr. Det är som att vara uppe i varv hela tiden. Jag vet att det är sista spurten och jag visste att det skulle bli jobbigt. Flera gånger sa jag det Jag stressar hellre ihjäl mig än går om. Jag står fast vid det! Men att stress och ångest kan leda så långt till hur man mår visste jag inte. Visst... en klump i halsen, oro, stel i kroppen, illamående, svårt med sömnen och allt vad det är jag visste det! Men allt jag känner nu trodde jag man inte ens en människa kunna känna under samma tid. Det känns som att jag ska rasa samman därför försöker jag låsa in mig. Inte visa mig ute bland folk mer än på helger då jag kan slappna av lite mer. En dag i skolan är som ett år i skolan. Att FÖRSÖKA hålla humöret uppe men inte lyckas. Att FÖRSÖKA att inte få alla på dåligt humör men inte lyckas.

Det här är inte lätt men jag har mina små stjärnor som kommer med deras ord "Du lyckas, jag tror på dig!" Som jag tänker på oftare än de kan tänka sig. Det är inte många som säger de och ser ut som att dom menar de men dom som gör de... Dom önskar jag att jag kunde göra en stor tjänst.


En människas ångest är individuell. Förutom att ångesten påverkar hur du mår psykiskt tar den sig ofta kroppsliga uttryck. Vanliga tecken är dessa:

• hjärtklappning
• svettningar
• klump i halsen
• muntorrhet
• spända muskler
• domningar
• stickningar
• illamående
• yrsel
• andnöd.

·         Rastlös och rör sig mycket

·         Pillande, skrivande, kladdande, tuggande

·         Hyperpratar

·         Hyperreagerar

·         Hypersocial (vet vad alla gör)

·         Lämnar aktiviteter (vid matbordet)

·         Pedantiskt städande (när de flyttat hemifrån)

·         Pratar mycket

·         Glömmer

·         Argumenterar

·         Svårt att hålla ordning

·         Läxproblem

·         Dagdrömmer

·         "Svårstartad"

·         Svårväckt

·         Hänger inte med i skolan

·         Aggressionsutbrott hemma

·         Rastlös

·         Fritidsproblem

·         Misslyckas med att göra självständigt skolarbete

·         Skolkar

·         Antar ett riskbeteende

·         Svårt med motivation, krav och ansvar  


Världens bästa blogg som världens starkaste tjej som ger mig sådann styrka! Någon som vet hur de känns, är och verkligen har samma känsla. Så skönt att läsa igenom & har nog gjort de tusen gånger

http://lulericsson.weebly.com/adhd.html

Har du någon gång varit med någon med vetskapen om att det bara är för stunden? Att du aldrig kommer få vara där du är igen?

Det är en speciell känsla... Att ligga i någons armar och veta att det inte kommer att vara för alltid. En sommarflirt du hade under dedär 6 veckorna utomlands i somras. Någon du träffar men vet kommer flytta långt ifrån dig.

Du passar på att njuta fullt ut eftersom du inte vet när det tar slut men du kan inte riktigt slappna av när du vet att du inte kommer ligga i den famnen under resten av ditt liv. Du kanske inte ens ligger där imorgon.

Jag minns exakt den känslan men inser hur svår den är att beskriva. Jag kommer ihåg när jag vaknade och jag drog mina fingrar över hans bröstkorg, tills sängen blev för varm, klockan för mycket och han skulle packa. Han var inte mannen i mitt liv eftersom jag visste att han skulle flytta, men ändå kunde jag inte sluta låta mina fingertoppar trippa över hans mage.

Jag låg i sängen den kvällen och skulle somna när jag vände mig om och tittade på min älskade som låg bredvid och just i det ögonblicket insåg jag - det här blir min sista natt i denna säng med den bästa människa jag någonsin träffat...

Jag flätade mina händer i hans och lät hans läppar röra mina trots att jag visste att när jag går imorgon så kommer jag aldrig mer att komma tillbaka.

Det kändes ibland sorgligt då speciellt vid avskeden/avskedet och det känns ofta sorgligt nu... Men jag minns vartenda andetag. Jag minns formen på händerna och exakt hur leendet såg ut. Jag glömmer inte ett enda ord han sa och jag glömmer aldrig hur han såg på mig.

Det var vackert och sorgligt på samma gång.
Stå där och vara omtyckt av den vackraste människan i världen.
Stå där i mörkret och veta ”imorgon är han borta”.
Stå där och se på honom hur nervös han är för sin flytt.
Stå där och höra av honom ”Hade jag inte träffat dig, hade jag aldrig haft något att sakna här hemma”

Man vill alltid ha det man inte kan få