Kärlek för mig är när man känner sig trygg med en människa, kan berätta vad som helst och mår bra som fort människan ler. Eller när Emmas mamma frågade mig idag: Älskar du Eric? jag: ja. Hon: va sötttt! De är också kärlek för man tvekar inte. Känns så bra på något sett. Och oavsett om man bråkat överväger alltid det bra.

Men jag vet ändå inte riktigt för jag känner även att kärlek är ett beroende. Man träffar någon och blir fast i människan. Man blir beroende precis som man är i sig själv fast man inte tänker på det. Så fort man tjafsar vill jag sjunka genom jorden och det gör ont i hela kroppen. Ilar i min ryggrad och de gjorde det även igår när jag småtjafsa med Eric. Hur läskigt som helst. Man blir så ledsen när man bara småtjafsar med någon man är kär i men samtidigt överväger allt det bra som sagt. Men det där att vakna upp och le direkt för man ser människan man är kär i. Eller när man får ett fint sms och de är som fjärillar i magen som man sa när man var yngre. Älskar känslan och jag får ont i magen när jag tänker tanken att vara utan det bara. Men det är ju en sak som kommer och går.