Vaknade upp och kände mig normal men efter 10 minuter i sängen kom jag på mig själv och jag kände mig så jävla tom. Går upp på toaletten och möts av mitt svälde ansikte i spegeln. Gråtna uppsvälda ansikte. Känslan att vara ensam, tom och krossad är n¨got jag hatar och inte vill känna men jag kan inte spola förbi den här tiden tills jag gått vidare. Får ta på mig ett leende på läpparna eller försöka allafall. Vill bara få bort alla känslor så jag kan umgås med honom som min bästa vän, åtminstone som min vän. Men det får ta den tid den tar och jag ska inte fjanta mig med att skriva ut hur jag mår här hur svårt det än är.... fan.