Det är sjukt hur en människa kan rädda någon annan bara genom att vara där. Jag träffade dig precis när jag höll på att sjunka genom jorden, du fick mig att sväva på moln. Jag trodde ett tag att de bara var jag som fick för mig det men det är sant. Det är mycker runt om och hade jag inte haft dig just i dessa stunderna vet jag inte vad jag hade gjort. Det måste betyda något att du kommer in i mitt liv just när jag behövde kärlek som mest. Att stå i din famn och känna mig hur kär som helst men samtidigt gråta pågrund av att de har hänt något och du står kvar. Du tar emot mig med öppna armar. Vi blir lätt irriterad på varandra och anledningen till att jag inte vill de och istället försöker skämta bort det är för att ända stället jag kan slappna av på och inte ha en klump i magen eller må dåligt är i din famn. Jag ska inte utnytja ordet, aldrig någonsin. Men jag älskar dig. Jag gör verkligen det och vill aldrig förlora dig. Människan som har lärt mig så mycket på så kort tid. Det är sjukt, sjukt underbart att jag fortfarande ser på dig ibland när vi är med folk och bara sitter och ler. Ler för att du är så otroligt fin och underbar. Fel och brister har alla människor, det kommer man aldrig undan. Jag vet att det är svårt att veta vart man har mig, speciellt i dagens läge men du står ut. Och det för mig, är det bästa du kan göra. Jag tänker aldrig släppa din hand, aldrig sluta kämpa, aldrig sluta hoppas och aldrig ta dig förgivet. Det finns ett misstag jag kan göra, jag kanske håller dig för hårt men det är bara för att jag aldrig aldrig aldrig ska tappa taget om dig. Världens bästa Eric ♥