Ibland funderar jag på hur mitt liv skulle sett ut idag utan Karin! Och vad jag skulle göra utan henne! Jag skulle nog dö,  helt sluta existera. Jag träffar henne nästan varje dag, det är som min andra bättre hälft. Ibland kan jag inte förstå att flickebarnet är lika gammal som mig – för i min värld är hon flera ljusår äldre än mig.(allafall i många tillfällen)

Jag är som hennes lilla dotter som hon måste ta hand om och lära viktiga saker i livet. Ibland tar jag hand om henne också, men inte på samma sätt. Jag lyssnar och försöker förstå och försöker säga något smart, ibland misslyckas jag men jag försöker! Däremot är jag väldigt bra på att få henne att skratta!

Jag ringer henne minst 4 gånger om dagen. Jag har egentligen inget att säga utan jag vill bara prata med henne.

Jag lärde känna henne för några år sedan. Aldrig då hade jag förstått att vi skulle bli så nära. De var "jag vet vem hon är" Trots att vi är som natt och dag – finns det nog ingen som känner mig så bra som hon. Hon är nog mitt livs stora kärlek och min allra bästa vän