Mitt sommarlov har varit det bästa någonsin. Började men att träffa någon jag hade längtat efter i ett år. Fick ligga nära honom med medvetandet om att de aldrig mer kommer hända. Mådde skit helt enkelt men var med mina underbara tjejer varje dag och dom fick mig att tänka på annat. Så fort jag kom hem höll jag på att rasa genom jorden. Men tiden med mina tjejer gjorde mgi starkare. Nya kontakter dök upp. Inte vilka som helst utan även du. Du växte i mina ögon för varje sekund och efter några veckor blev alla förvånadn är jag fick ur mig orden: Han är så himla fin. Allas min när de inte var om killen jag hade tjatat om i ett år. Utan de var någon annan. Hålla sig ur skinnet för jag itne vågade vara nära, eftersom jag var rädd att bli kär. Dina blickar var so men stöt genom kroppen. Jag rodnade, kollade ner i bordet och när jag åkte hem varje kväll var det itne samma känsla. Det var som nervositet. Jag hoppa, var sprallig, glad men nervös i magen på något vis. Fattade inte vad det var förens jag berättade hur fin han var och allt släppte. Vi träffades en gång och de var det bästa val jag någonsin tagit. Han snurrade mig runt lillfingret och då var jag fast. Som han sa det. "Han kommer förstå mig av någon, han vet ju hur du snurrar än runt fingret så är man fast ;)" Jag minns allt så klart. Hur vi kysstes första gången och jag var så nervös efter för vi skulle vara med alla som vanligt och jag skulle vara tyst om det. Paniken om att inte våga säga något. Du var så söt du när du skulle bjuda mig på mat och jag kommer hem till dig förväntansfull och du kastar fram pizzapapper. Minns så väl att vi skulle beställ afrån verona och jag tog en hawaii och du är hellas. en hawaii??? Haha ja ni läste rätt. Jag vågade inte ta en större, godare och dyrare pizza för jag är inte så stor i maten. Haha satt jag och såg dig äta min favorit pizza medans jag satt med en hawaii. Söta vi. Hur du gick ut innan jag skulle åka hem från tjejerna för att kunna kyssa mig hejdå lite diskret. Hur du sa att du älskade mig för första gången, hur nervös du var och hur länge du försökte få fram det. Finaste du gjorde. När du inledde ett förhållande med mig ute på en balkong i NS på en fest. Alla smalt för du var så himla go. Altl var så enkelt. Du var nära vän med mina bästa vänner så allt gick så bra. Du bodde granne med tjejen vi var hos jämt. Det var så himla skönt! Hur du ringde från USA och var helt skakig för jag hade skickat meddelande till dig att jag skulle till sjukan. 3 på natten ringer du helt uppskakad. Säger hur mycket du älskar mig och jag kan somna om lika fort igen för jag var så himla glad. Innan vi blev tillsammans och du var i alanya. Jag minns alla frågor: är du inte rädd att han ska hålla på med folk. Jag: men ööh, ne vafan tror du. Tvivlade inte en sekund på dig. men hade fel. Jag var helt förstörd men vi ahde inget förhållande så kunna inte säga något. Du ångrade dig och grät när du bad om ursäkt. Minst 10 st av dina vänner kom fram i skolan och bad mig ge dig en chans. Vad gör man inte då? Eller när du var i USA och dina föräldrar och jag skulle hämta dig på arlanda, jag har aldrig tyckt du varit så fin som när du kom där efter 14 timmars resa, sliten, hårig i ansiktet och helt slut. Du var så fin. Somnade mot min axel påväg hem och jag var så himla lycklig. Allt gjorde mig så glad och när jag skriver dehär sitter jag och gråter glädje tårar för allt. Du har varit så bra mot mig trots våra tjafs. Jag är glad att jag kan se tillbaka på oss. Men det är svårt att inte sakna dig efter hur bra du fick mig att må. Eller att gråta när jag vet att du böt ut mig. Allt vi hade, det du sa. Allt är dött och jag vill bara vara nära dig igen. Kittla dig på magen. Höra dig bli arg för du lär värma mina iskalla fötter. Tjafsa om vem som ska hålla om vem. Säga att jag älskar dig. Komma fram till dig helt krossad och du håller om mig och säger att de kommer bli bra medans jag gråter i din famn. Jag vill bara att du ska förstå att det finns ingen som har hållt om mig som du har och fått mig att må så bra med bara ord. Eller bara fått mig känna mig som en bra människa. Jag skulle gjort vad som helst för att få vara med dig. Inte som i ett förhållande men bara vara nära dig. Jag vill bara gå vidare så jag får vara nära dig igen. Få en kram av dig och höra orden "De kommer bli bra gumman" Vad som helst för jag saknar din humor, hur du blir irriterad och alal små delar. men jag saknar dina kyssar fortfarande och så länge jag gör det, kommer jag aldrig kunna bli din vän. Men jag vill, jag vill det mer än något annat. -Jag älskar dig