Att man kan sakna en människa men samtidigt känna så mycket smärta. Att jag är arg osv har försvunnit men nu är det tillbaka igen. Varför säga en sak men sen göra motsatsen? Varför döda mig såhär mycket när du vet vad jag känner? Förstår mig inte på din dubbelmoral och förstår inte hur jag kan känna sån saknad på samma gång. Detta bevisar ju bara att jag inte ens kommer kunna acceptera dig som vän. För det dunkar och gör ont i bröstet. Det är en obehaglig känsla. Men det gör ont, och det är du som har skapat det. Vart tog din personlighet vägen? Din respekt och allt? Älskar din personlighet för du håller det du lovar, sårar aldrig och är mogen. Eller? Haha. Varför slösade jag tid på dig känner jag just nu. Visst jag ångrar inte en sekund men just nu känner jag bara, att jag ångrar allt. VARJE SEKUND ångrar jag. För det var inte ens mig du tänkte på under våran tid, det var hon. Jag försöker att låtsas obrydd för fyfan vad jag har fått bra uppmärksamhet på slutet och fy vad jag har fått mycket/många bekräftelser på att du är ett svin, på att jag inte ska bry mig om ditt larviga beteende. För ingen fattar vad du håller på med. idiot