Jag kom och tänka på en sak sådär nu... Nästan alla har en vän man skulle kunna döda för trots hur mycket som händer och hur besviken man gör varandra. Jag ska komma fram till sakne jag menar strax men först skaj ag dra några exempel.

Jag kan komma på så många fler men här har vi några, bara för att ni ska förstå hur jag menar.
Man har vänner man älskar, vänner man offrar så mycket för men det finns EN människa för nästan alla som är number one. Du har ljugit för den personen, kanske sårat osv men ändå sitter ni ihop. Älska, glömma och förlåta!

Nellie och Fanny. Älskar varandra så mycket så dom hatar varann. Samma konstiga humor och tänker precis lika. Spelar ingen roll hur mycket dom bråkar så sitter dom alltid ihop. bara givet.


Ellinor och Jessica. Kopior av varandra utvändigt och uppväxta som "systar" skulle jag tro på deras relation. Blir så trött på varandra men aldrig så dom skulle sluta umgåtts för gott, trots att Elli nu har flyttat till Stockholm.  bara givet


Josephine och Jennhy. Aldrig förstått mig på dom till 110% men dom håller nog ihop bara för att dom vet att ingen är lika cpskadade som dom två tillsammans. Så dom vet att ingen kan ersätta den andras plats haha. bara givet.


Amelie och Lina. Spelar ingen roll om lina säger "så trött på Amelie just nu" under lunchen för vem är det hon åker hem till efter skolan och åker skoter med? Hon sitter ihop med och älskar mest av allt trots att hon verkar så trött på henne så hon vill dö. Inte för hon säger just så men dom sitter ihop och det bara är så. bara givet.


Emma och Anela. Spelar de någon roll hur mycket Emma vill spy på Anela vissa dagar? Nej för det finns ju ingen annan än Anela hon kan dela den där speciella känslan med. Vara helt avslappnad och kunna säga vad som helst! Ingen som bor så nära henne och ingen som hon vill slå ihjäl så mycket älskar hon så högt över molnen. bara givet.



Förstår ni? Känslan av att älska någon så mycket trots allt bråk osv. Man "behöver" människan och tar den nästan förgivet om man ska uttrycka sig riktigt.

Jag har Amanda! Det spelar ingen roll hur mycket jag stör mig, retar mig och hakar upp mig på den lilla människan. Eller hur sällan vi faktist umgås nu för tiden. För då jag får tillbringa tid med henne mår jag så bra. Och om vi inte ses på 1 månad, visst de suger men jag vet att hon aldrig försvinner och tar henne förgivet (känns hemskt att säga men det är ju typ så haha?) Just därför blir jag arg eller tokig rättare sagt så fort jag hör att någon har varit på henne med tjaffs eller så. Skulle kunna halshuggit den människan! Det finns ingen annan än jag som får bråka med henne och jävlas med henne. Min lilla prinsessa. Sjukt att känna så starkt för en vän, är som att jag är hennes syster. Storasyster, för så mycket älskar jag henne. Och trots allt som har hänt genom åren så sitter jag alltid ihop med henne, oavsett vad