Vad som pågår i mitt liv, sjukhus besöken och varför.
Vad är det som har hänt egentligen? Du verkar så stressad, irriterad, konstig. Något speciellt? Och vad gör du på sjukhuset så ofta?
Fått tusen frågor om vad det är med mig och jag tänker inte berätta på exakten vad det handlar om men på ett ungefär eftersom jag inte är mig själv och mår så otroligt jävla dåligt så ingen mantel håller för att dölja det längre.
Som de flesta vet har jag haft en jobbig tid nu på slutet men jag har försökt att inte delat med mig av det i mitt vardagliga liv mer än med kärlekstexter och sånt fjant. Men anledningen till att jag är så konstig är absolut inte det.
Under två månader, från oktober ungefär rasade jag i vikt otroligt mycket. Blev hängig redan då som inte är så konstig. Tappade 9 kg och jag vet inte hur eftersom jag åt och älskade godis. Och tro mig, jag är ingen som ställer mig och spyr upp maten! Vi har varit på huuundra besök på sjukhuset då vi har blivit ditkallade för jag måste vägas och mätas. Men nu när jag äntligen kommit i form, gått upp 2 kg allafall och kommit igång lite har de senaste 2 månaderna dödat mig innefrån. En dödshotande sak som pressat mig varje dag. Fick akuttid vid jul ungefär och den akuttiden är nu den 25 Januari, imorgon. Två månader har jag gått och tänkt "kommer jag dö? eller kommer jag få bli hundra år?"
Hitta sin vän gråtandes i rummet intill, man frågar vad det är och får som svar "Jag vill inte att du ska dö Jennifer"
Tror inte ni kan förstå den känslan, den synen och veta att.. ja
Ingen kan tänka sig in i den känslan om man inte varit där själv. Jag är en glad och sprallig tjej som alltid verkar må så bra och vara så glad tror alla utanför min kamratskap. Men mina närmsta vet, ser och förstår nog till en viss del. Alla tårar och all oro. Senaste dagarna har varit värst. Har spelar glad så mycket så sen när jag kommer hem rasar jag samman. Försöker få tiden att gå fortare men den gör självklart inte det och de känns inte som det heller. Pågrund av min nervositet.
Jag blir arg så fort någon säger ett fel nu, argare än i vanliga fall... Det är fel så fel av mig men jag önskar alla bara kunna förstå mig och acceptera det. Ni oroar er över mig men tänk att vara människan detta händer? Att alla oroas sig över mig. Det... usch. Sitter och gråter nu trots att denna text säkert bara blev en osammanfattande text om mitt "gnäll". Så menar jag inte så. Hoppas ni förstår min text på ett ungefär.
Måste vara vaken från nu till imorgon när jag ska till sjukhuset vid 14.00 kanske eller jag vet inte när jag skulle dit men ja... Dygna alltså. Är så otroligt nervös för morgondagen då kanske hela mitt liv vänds uppochner eller bara gör mig så mycket gladare.hope you understand me.
Ett lycka till till mig vore på sin topp nu, för hur jag mår nu... Är hemskt.
vad resultaten än visar och vad som än händer så klarar du det Jennifer, du vet att du är ett litet olyckshjul som drabbas av allt, men du övervinner det. Vill att du ska tro på dig själv lika mycket som folk omkring gör, tro på din tatuering. På gott och ont så finns jag precis brevid, ett samtal eller ett handslag ifrån, lika som flertal andra. Men att du inte är ensam är du nog medveten om jag hoppas du känner det, vill att du litar på dig själv mer än någonsin också, för du om någon kämpar för glädjen bättre än nån i världen. älskar dig jeffs, försök att skippa oro trots allt som snurrar i ditt huvud. ta bara sekunden som den är kommen och frukta inte framtiden för allt som händer har sin mening och jag vet att meningen är att du klarar vad som än kommer i din väg.
