underbara lov
Har ju äntligen fått lov och idag är en bra dag! Erik och jag har ju stått ut med varandra ett halvår på Tisdag så vi ska till Umeå och hälsa på hans mormor och morfar där onsdag till fredag eller lördag. Mysigt! Så på tisdag kanske vi ska bo på hotell om vi hittar något i sundsvall. Så himla mysigt.
Behöver verkligen komma bort nu känner jag. Sen tror jag min pappa är sjuk eller något när han peka på en fjällräven jacka i intersport tidningen och sa: vill du ha den här? Jag tycker den är så fin och du skulle passat i den. Så imorgon ska jag till intersport och kolla ut en jacka, passar inte den blir de väl någon annan sen ska vi kolla vidare på om de blir något med hotell eller inte. Myslov (blev mycket "mys" nu)
skulle försöka få en mysig bild på allt men nej hon ville inte gosa så JA jag mosar henne och JA hon
river mig som försvar. därefter bilden :)
Prince
Godmorgon. Vaknade för en timme sedan bredvid mitt hjärta och kände hur de var äckel i halsen. Yes en dålig anledning för att få vara hemma en dag till från skolan. Erik åkte för ett tag sen för han ska roa sig med krogen idag medan jag ska sitta hemma eller kanske mysa med lina eller Cecilia. Återstår att se!
senaste
Världens finaste
Gosisen min jag älskar dig dig dig världens bästa pojkvän!
Säljer
Köpte den i Berlin för 200kr och tycker den är jätte fin men jag har aldrig använt den för jag tycker själv inte jag passar i sånna här tröjor. Därför tänkte jag sälja den nu för 100-150kr om någon är intresserad. Mobilbild pga har tappat bort alla minneskort till systemkameran....
Bak
Gjort chokladbollar nu med hopp om att Erik kommer förbi ikväll efter fotbollen! Har även hunnit duschat min katt, jag är inte favoriten hos henne just nu haha....
En känsla
Jag måste försöka ta tag i skolan! Det är så himla svårt när man bara sitter hemma och kollar in i väggen. Verkligen i en deppig period just nu. Sitter hemma nu och funderar på att ta en promenad för att tänka på annat. Tänka bort allt verkligen allt.
Känns som flera människor har dött
Rubriker stämmer. Nu är det såhär, jag måste skriva av mig. Passar på nu när man inte har så många läsare. Som de flesta vet har jag mitt tjejgäng som jag gör allt med. Men så kan jag inte säga längre, jag hade!
Ni vet när allt runt om bara är en jävla röra så man vet knappt vad man säger eller vad man gör? En sådan period har jag haft. De sa en sak och jag spelade över tycker jag själv nu efteråt. Jag förlorade det viktigaste och finaste jag haft. I början brydde jag mig inte för jag förstod inte att dessa människor hade en så stor plats i mitt hjärta. Inte förens nu har jag fattat. Erik min pojkvän blir t.om orolig över mig. Så fort vi småtjafsar, tex i bilen. Öppnar jag bildörren och försöker hoppa ut. Utan att vara rädd, för jag vet det... Det mina bästa vänner visste redan då. Jag har bara dom och Erik. Och utan Erik har jag ingenting. Ärligt talat, jag älskar honom så otroligt mycket och han är den som torkar mina tårar så fort jag tänker på sommaren, eller utekvällar överlag med de tjejerna jag en gång hade. Jag förstod inte att de älskade mig, jag började hacka ner på dem. Varför? För jag skulle se hur de ska ta det. Eftersom jag inte kände att jag fick något tillbaka, jag försöker ge jag försökte skapa tiden. Men inte så mycket jag hade kunnat. Såg fram emot att sluta jobba så jag hade pengar och göra saker med dem. De människor jag ville göra allt med. Jag har en klump i magen, halsen och är tårögd när jag skriver detta. Vet inte om de är för jag skäms, är ledsen eller bara känner saknad. De är nog alla delar. Oavsett om allt är försent nu, för oavsett hur mycket jag anstränger mig så får jag inte tillbaka kontakten. Och om jag en vacker dag får det så har jag nog förstört de vi hade.
Ni kanske tycker de ser ut som jag skriver en hel jävla sofijah låt men detta är hemskt. Jag har aldrig känt mig såhär. Jag bor inte ens hemma för kan inte vara ensam. Första natten själv inatt på 2-3 veckor tror jag och de var hemskt. Låg inte och saknade Erik som jag trodde utan jag låg och skratta medan jag samtidigt grät över roliga saker jag tänker på. Jag förlorade inte bara mina närmsta vänner utan även min absolut bästa vän. Jag vet inte vad jag ska göra och hade jag kunnat frågat er om vad jag ska göra för att de ska bli bra hade jag gjort de. Men istället visar jag svaghet. Leker stark, obrydd, tuff men de går inte. Inte ens JAG klarar av en sådan sak och jag brukar kunna göra det. Men de är då jag fattar hur ont det här gör för mig. Men som sagt, är överlycklig att Erik är där, håller om mig varje dag då jag brister. Försöker ge mig tips på hur jag ska ställa allt till rätta. Jag tror jag varit i skolan 4 dagar MAX på 3 veckor. Jag skyller på att jag inte har några lektioner så jag inte får ångest men sanningen är den att jag är för svag. Det ömmar i mig och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.
Ni vet när allt runt om bara är en jävla röra så man vet knappt vad man säger eller vad man gör? En sådan period har jag haft. De sa en sak och jag spelade över tycker jag själv nu efteråt. Jag förlorade det viktigaste och finaste jag haft. I början brydde jag mig inte för jag förstod inte att dessa människor hade en så stor plats i mitt hjärta. Inte förens nu har jag fattat. Erik min pojkvän blir t.om orolig över mig. Så fort vi småtjafsar, tex i bilen. Öppnar jag bildörren och försöker hoppa ut. Utan att vara rädd, för jag vet det... Det mina bästa vänner visste redan då. Jag har bara dom och Erik. Och utan Erik har jag ingenting. Ärligt talat, jag älskar honom så otroligt mycket och han är den som torkar mina tårar så fort jag tänker på sommaren, eller utekvällar överlag med de tjejerna jag en gång hade. Jag förstod inte att de älskade mig, jag började hacka ner på dem. Varför? För jag skulle se hur de ska ta det. Eftersom jag inte kände att jag fick något tillbaka, jag försöker ge jag försökte skapa tiden. Men inte så mycket jag hade kunnat. Såg fram emot att sluta jobba så jag hade pengar och göra saker med dem. De människor jag ville göra allt med. Jag har en klump i magen, halsen och är tårögd när jag skriver detta. Vet inte om de är för jag skäms, är ledsen eller bara känner saknad. De är nog alla delar. Oavsett om allt är försent nu, för oavsett hur mycket jag anstränger mig så får jag inte tillbaka kontakten. Och om jag en vacker dag får det så har jag nog förstört de vi hade.
Ni kanske tycker de ser ut som jag skriver en hel jävla sofijah låt men detta är hemskt. Jag har aldrig känt mig såhär. Jag bor inte ens hemma för kan inte vara ensam. Första natten själv inatt på 2-3 veckor tror jag och de var hemskt. Låg inte och saknade Erik som jag trodde utan jag låg och skratta medan jag samtidigt grät över roliga saker jag tänker på. Jag förlorade inte bara mina närmsta vänner utan även min absolut bästa vän. Jag vet inte vad jag ska göra och hade jag kunnat frågat er om vad jag ska göra för att de ska bli bra hade jag gjort de. Men istället visar jag svaghet. Leker stark, obrydd, tuff men de går inte. Inte ens JAG klarar av en sådan sak och jag brukar kunna göra det. Men de är då jag fattar hur ont det här gör för mig. Men som sagt, är överlycklig att Erik är där, håller om mig varje dag då jag brister. Försöker ge mig tips på hur jag ska ställa allt till rätta. Jag tror jag varit i skolan 4 dagar MAX på 3 veckor. Jag skyller på att jag inte har några lektioner så jag inte får ångest men sanningen är den att jag är för svag. Det ömmar i mig och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.
Detta är inte för att slicka röv, detta är ärlighet rakt från hjärtat. Det lilla hjärtat jag har som saknar vågaspåra så de gör ont. Önskar att jag fick en chans att ställa allt till rätta och göra allt rätt.
026-242415
Numret som ekar, som ringer varje dag. Skolan! Jag vill inte, jag kan inte och jag orkar inte. Tänker inte gå dit och bara sitta där på en stol och låtsas att jag kan plugga. Sitter ändå bara där utan att öppna upp datorn. Blir aldrig något plugg. Väljer istället att sitta hemma och hoppas på att alla i skolan klarar provet, fixar bra betyg. Att alla går ur studenten med bra betyg. Vad ska händer med mig, det återstår att se
dött eller bara paus?
Ja rubriken säger sitt, vet inte riktigt om jag har dött eller bara tagit en paus från blogen. Tror nästan jag har dött om jag lär vara ärlig.
Så mycket drama i mitt liv så jag vill bara spränga mitt liv i luften. Så glad att jag har min Erik alla dessa dagar som alltid får mig på bättre humör.
SItter just nu hos Eriks pappa och pluggar inför ett prov senare. Har hopp om att kanske bli bjuden på utemat innan men vi får se... Ska försöka börja med bloggen igen nu!
Pusss
