Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst

Å jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst

För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt

Jag svär om jag bara klarar idag

skall jag ta mig i kragen och vara så glad

För the botten is nådd

Hur långt kan man gå?

Hur lågt kan man sjunka?

Hur kasst kan man må?

varför går jag alltid över gränsen

min hjärna den står där brevid när det händer

patetisk och ynklig, fy fan vilken dag