Ibland hittar man någon som man bara klickar med. Det behövs inga knep eller någon kamp. Det är enkelt och okomplicerat redan från början. Den rena och ovanliga känslan när det händer. När du vet från start att det här är något bra, det här är rent och som det ska vara. Det här kommer att bli roligt. Fritt från osäkerhet och rädsla. Ni vet, när man ser på någon och brister ut i ett skratt fyllt av värme och förhoppningar. Känslan av att det är nu det börjar. Om jag får välja mellan alla sinnestillstånd man kan känna, så är det här min favorit. Den leken som inte är något mer än en lek - inga spel, inget fusk. Att spela svår ett minne blott. När man vågar ringa när man känner för det och veta att han svarar. När man ses och med ens blir barnsligt glad över personens närvaro.

När man, utan att man förstår det själv, blir en gladare människa av den människan. När hjärtat känns lättare och det svåra inte alls speciellt svårt. Å den känslan, den som fyller upp hela magen med lättsamhet. Tänk hur speciellt det är att en person kan göra mig till en bättre person bara av närvaron i mitt liv. Det alldeles ljuvliga i när han retas med mig. När någon tar fram den barnsliga sidan, den som annars inte syns så ofta i ett liv där man ska vara vuxen.

Precis den känslan som får en att glömma vad kärlek har gjort med en tidigare. Så självklart att våga igen när man minns hur kärlek spelas ut i alla regnbågens färger. Det existerar så oändligt många former av kärlek. Övertygelsen som tillslut når en av att det är värt det, det är verkligen värt det, att få bubbla av skratt igen och känna den där fullkomligt ljuva känslan av nyförälskelse.

Energitjuv är personer som överför sina undertryckta och omedvetna känslor inombords på människor i sin omgivning men vägrar att se eller acceptera att det är deras egen ilska, smärta, frustration och sorg. De för över dessa jobbiga känslor på andra för att få avlastning själva och slippa bära på allt detta inombords.

Det är självklart mycket jobbigt för dem som blir utsatta, speciellt om man själv är en givare som ger mycket av sig själv i hopp om att få tillbaka det som ges vilket aldrig sker i en relation till en energitjuv. Detta lämnar alltså givaren tom på energi tillslut utan att man riktigt kunnat förklara varför.

Under påverkan av en energitjuv upplever man ofta oförklarliga olustkänslor, ilska, irritation med trötthet som följd. Det är energitjuvens egna känslor och upplevelser som projiceras verbalt på mottagaren, det är ett maktbeteende som kan lämna mottagaren en känsla av att vara utsatt, utnyttjad, kränkt och/eller hotad.

Hur du kan ta dig ur energitjuvens påverkan är att konfrontera, fråga; Varför säger du så? Vad menar du med det? Vad är det du vill? Vad är du ute efter? Och där med att försöka tvinga personen att förklara sig och sitt beteende, troligtvis kommer du då få en undanflykt och undvikande men det får tjuven ur balans och kommer av sig vilket medför att överföringen av energi troligtvis avbryts.

Du kan även observera detta beteende hos en annan person och bli medveten om att detta pågår och försöka hålla ifrån dig att det inte är du som har problemen utan den andra parten i relationen och vägra att bli nertryckt eller kränkt.

Det är viktigt att du står på dig och inte hålla med, försvara dig själv ifrån energitjuvens negativa kommentarer och påhopp. Lämna en relation om du inte får den uppmärksamhet, kärlek, omsorg och uppskattning som du är värd och behöver. Kommer du ur en relation med en energitjyv kommer du att känna en otrolig lättnad och frihet medan energitjuven kommer att sakna energin du gav.

Livet är för kort för att slösas bort på människor som du inte får tillbaka att det fina du ger till, du är värd och förtjänar mycket mer, kom ihåg det!

Lek inte fin i början om du ändå hade tänkt att vara en douchebag. Ta inte dom första stegen om du ändå hade tänkt att backa senare. Lägg ner ballheten, och var dig själv istället. Ta inte hennes hand om du ändå hade tänkt att släppa den. Säg inte ett ord för mycket om du ändå hade tänk att ångra dig. Titta inte på henne om du ändå hade tänkt att titta likadant på andra tjejer. Ljug inte om du ändå hade tänk att berätta sanningen. Och säg inte att du älskar henne om du ändå hade tänkt att lämna henne.

Svagheten med oss tjejer är att vi tror på allt för mycket. Killar är bra på att ljuga och vi är bra på att lyssna. Låt ingen kille göra dig svagare än honom, låt honom inte få makten över dig. Låt ingen kille sparka på dig bara för att han ser att du redan ligger på marken. Res dig upp och visa att du är starkare än så. ”If someone’s trying to bring you down, it only means that you are above them.” Ställ dig på tå om det så behövs för att visa att du är högre än honom. Tappa aldrig balansen och fall lägre än honom. Stå stadigt på dina egna ben.

Hej på er! Nu sitter jag här som det lilla dyslexi barnet jag är och tänkte försöka skriva en sammanfattande text. Brukar inte gå så bra but i try så… here we go.

Jag har fått en ful ovana att kolla in i fönster när jag går förbi en lägenhet. Och idag när jag var på väg hem från stan gjorde jag det. Kollade in i en lägenhet  och såg ett vardagsrum (wooow) nejdå. Men bredvid soffan var det en säng och bredvid sängen stod en rullator. I sängen låg en tant på kanske 70 år om inte äldre. Jag tänkte direkt: Stackaren, kämpar kanske för att klara av att leva. Just då kom jag och tänka på en sak. Vi som är i tonåren har det jobbigt nu, känslorna är starka och alla saker som händer i våra liv blir automatiskt förstorade. Vi vill det inte men det bara är så!

Du som läser det här kanske nyss har förlorat en anhörig och vill bara kräva ner dig för han/hon stod dig så nära. Ryck upp dig! Vara ledsen ibland får du men låt det inte ta all din energi för du tjänar inget på det. Ingen annan heller för den delen.

Eller så kanske du nyss har förlorat din pojkvän och kan knappt gå utanför dörren. Vill bara ligga i sängen och tänka. Tänka på vadå? Att han var otrogen? Att han bara lämnade dig och kommer ångra sig sen? Du känner dig sämst för han lämnade dig? Lägg ner bruden! Han lämnade dig för han var inte lika stark som du. Sakna får man göra men på med ett leende och gör saker som får dig att må bra! Tänk inte på det med vilja, sörj inte i onödan för du vinner inget på det!

Du kanske har fått en diagnos för ADD eller ADHD eller något liknande. Du klarar inte av hur du blir med tabletterna och har svårt att komma in i rutinerna. Du kan inte fixa skolan hur mycket du än kämpar. Håll ut! Du kommer fixa det bara du ger det tid. Tiden kanske knappt finns men tro mig, det fixar sig bara du ger järnet kommer det fixa sig i sista sekund.

Du kanske är osams med en vän? Åhhhh nej, det är som en förkylning. Det kommer och går. Be om ursäkt om du gjorde fel, accepteras det inte. Vänta och håll ut. Låt den människan komma till dig när den har fattat att den inte vinner något på att fjanta omkring.

Du går sista året i gymnasiet och det är en termin kvar innan du tar studenten. Du har fortfarande inte fixat en fördjupning i Svenska A från första året i gymnasiet, för du inte orkar börja med den. Pågrund av att du är stressad över det du har i skolan nu redan. Ge det en helg! Du kommer inte missa så mycket på den där festen du ska gå på, du kommer antagligen inte missa något. Du kommer vara stolt efteråt när skolarbetet är gjort!

Det finns 100000 olika saker till jag kan ta upp men nu kände jag att detta är några av de viktigaste sakerna. Det jag vill få fram är att känn dig inte värdelös och jaga upp dig så fort drama kommer in i ditt liv. Få sakerna överstökade så fort du kan och försöka att le hela tiden. För det smittar av sig. Visst det är svårt att låtsas vara glad men försök de dagarna du kan för det gör dig glad automatiskt. Du lurar hjärnan. Du är 15-19 år ungefär så ta vara på det. Du sitter och längtar till läxorna är borta och du kan jobba, samtidigt få cash. Du kommer aldrig mer komma till dina klasskompisar igen. Aldrig mer äta den där trötta maten i skolan. Men vet du, du kommer sakna det. Alltihopa. Ta vara på den, var glad över vart du står och låt ingen människa få dig att känna dig dålig. För oavsett om du är stor, liten eller vad som helst så äger du! Kom ihåg det. Så länge du presterar så äger du! Kämpa för din skull, ditt liv och sprid glädje. För det kommer göra skillnad.

Att väcka minnen som begravts.

Människor förändras, precis som tankar och känslor. Man inser att leénden som en gång har fått än att le, var bara ett kort kapitel i äns liv. Ibland vill man inte se att någon man kände då inte länge existerar. För minnerna förändras aldrig, dom finns där. Vart jag än är, vart jag än går, de är omöjliga att begrava. Den du var och det vi hade, det kommer alltid finnas där. Just precis, där. I mitt hjärta

Att komma över någon är som att åka Uppskjutet på Gröna Lund.

Så otroligt nervös när jag står där i kön.

Rädd när det snart är min tur.

Herregud jag vågar inte göra det här, jag kommer att backa ur,

jag är för svag för att klara detta.

Och så ett gäng vänner som står precis bakom mig och peppar,

"klart du klarar det här, du kommer att ångra dig om du inte gör det".

Så sätter jag mig i den där stolen och vill bara kräkas av nervositet.

Vad i helvete är det jag håller på med?

Jag vill ju göra det, men är bara så rädd för att dö om jag nu gör det.

Sen är det som om jag per automatik börjar spänna fast säkerhetsbältet.

Utan säkerhetsbälte dör jag.

Men jag förstår inte riktigt själv att jag är tillräckligt modig för att faktiskt sätta mig där och spänna fast mig.

Så räknar någon ner.

Tre, två, ett.

Och innan jag hinner blinka går en ilning genom min kropp.

När jag kommer högst upp och är halvvägs kommer kräkkänslorna igen,

helvete vad rädd man är ibland.

Hela världen under mina fötter och det är bara en fruktansvärd resa ner innan jag har fötterna på jorden igen.

Hur jag nu ska klara mig ända dit, jag ser knappt marken som jag vill stå på?

Sen hör jag plötsligt mina vänner skratta och hjälpa mig av med säkerhetsbältet, jag behöver det tydligen inte längre,

jag står stadigt på jorden nu.

(även om jag är lite yr)

Så tar mina vänner min hand och skrattar till, säger lugnt,

"Det där var väl inte så farligt?"

Så går vi vidare mot nästa äventyr.

Och på vägen dit är jag så jävla stolt.

Jag klarade det.

Trots att jag höll på att dö när jag satt där högst upp med panik i kroppen och dödslängtan så är jag redan på väg till Frittfall,

för klarade jag det där så klarar jag ju vad som helst.

En jävla panik när man tar sig igenom det, men efteråt mest en kick och en stolthet över att man gjorde det.

every time she laughs
she hopes he's watching.
not so that he sees she's happy
but that maybe... just maybe
he'll fall for her smile
just as hard as she fell for his.