jag hoppas att jag en dag kan få leva normalt, att jag inte böver leva lika begränsat som jag gör just nu


Då jag befann mig på ett ställe som var vackert som ett paradis, fick se världens färger och vad den har att ge. Gud vad jag saknar jag kan aldrig förklara det, varje dag var underbar och jag vill känna de igen. Då jag kunde leva normalt och känna friheten, känna solen som värmde mig. Jag levde som en ganska normal 17 åring, fester och killar var ganska kaxig mellan åren.

Jag hade problemen hemma så livet var rätt hårt, när jag plöttsligt fick en ilning igenom ryggraden.
För hjärtat gjorde ont ja och marken börja snurra, kanske var detta bestämt ifrån min början.
Trodde jag var sjuk ja det måste vara fysiskt men fick sen så fick jag reda på att detta var psykiskt.
Börja undvika platser som gjorde mig rädd
jag trodde nått var fel på mig så läkarna har inte rätt.
Dom hitta inget annat än att ställa diagnosen agrofobi, panikångest och gav mig antidepressiv.
För kroppen skakar hejdlöst och det gör ont i mig, hjärtat slår hårt och jag får ingen luft.
Jag mår illa, nästan svimmar det här e tufft.
Min stress och min oro ja det blev till en sjukdom, panikångest vet du ens vad jag talar om?

Rädd för döden

De flesta människor har en stark rädsla för något. Kanske spindlar, åska, höjder osv. Jag har alltid varit livrädd för åskan och att vara ensam i mörker men de senaste månaderna har en ny sak dykt upp. Döden.
Ja det är hemskt att vara rädd för något men den här känslan är nog ännu värre. Att gå och tänka varje sekund, undra om jag får höra min klocka imorgonbitti? Undra om jag kommer kunna säga grattis till Lina imorgon. Undra om jag hinner träffa Farfar. Undra om jag hinner fira midsommar. Osv. Det är så hemskt. Jag kan sitta och gråta, skaka och blir helt förstörd när jag tänker på det. Det... Nej fy.
Det har fått mig att växa, att se allt ljusare. Att vara glad över att jag lever. Och att livet, är det underbaraste och mest spännande sak som finns. Alla upplevelser, alla motgångar, framgångar, nya vänner, pojkvänner osv. Allt! Magiskt. Ni tror antagligen jag är störd nu haha... Men det är sant, jag älskar allt med det. Självklart är jag deprimerad så jag bara vill stänga in mig på rummet tills år 2050 typ men nej aldrig! Jag älskar livet och vill verkligen aldrig någonsin försvinna. Aldrig bli av med detta fantastiska liv vi har.

Det som är värst är att denna rädsla har försvunnit. Nu tänker ni "Vad snackar hon om, det är väl bra om känslan har försvunnit?" Ja klart det är bra men jag känner mig som nå mongo också. För nu tänker jag istället: Alla dör och det är inget konstigt. Göra det som ung är väl tråkigt men förstå hur mycket jag hunnit med. Är inte det lite skrämmande? Lite hemskt att jag inte bryr mig längre? Att det gått så jävla långt så jag låter "emo" om jag ska använda det utrycket nu. Vad som än kommer hända med mig, dig eller någon annan så händer det av en anledning som ingen kan ändra på. Det bara är så

Skam att vara 94a? Inte en chans

 

Har ni tänkt på vilket gnäll det är på (största delen tjejer) om tjejer som är ett år yngre? Det har alltid varit så och kommer förmodligen alltid vara så också. Själv sitter man här som den lilla o omtyckta 94:an.

 

I början för ungefär ett år sedan ville jag bara gå in i en vägg för alla fördomar var så starka. Nu när jag lärt känna många 93a tjejer är det helt annorlunda. Att från början höra: ååh, hon är 94a. Hon är uppmärksamhets kåt osv. Det är självklart jätte förnedrande att höra från någon tjej som är ett år äldre. För man tar åt sig mer då det gör man! Nu på de senaste festerna har jag enbart hört: Men gud va kul att få prata med dig, du är inte alls som alla andra 94or eller som jag trodde. Och självklart blir jag jätte glad att höra det men jag känner ändå- hallåååå, har ni gett oss en chans eller drar ni oss över samma kam för vi är yngre? Jag fattar inte. Sure, jag hatar sjukt många 95or det kan jag inte neka. Enligt mig: Så jävla fjortis, dryg söker uppmärksamhet. Men för det hatar jag inte 95or jag hatar vissa personer. Hatar vissa 94or också för den delen. 93 och 92or också. Och de har inget med deras ålder att göra, utan personligheten hos de personerna.

 

Att se på Facebook när ni som är några månader äldre än oss (woooow medelålderskris snart?) skriva i stil med: Snart kommer facebook krylla av att alla små 94or checkar in på krogen, skriver ”skåål” ”knäpper första inför en kväll med bästa på slick” ”skååål, lobby ikväll” osvosv. Får mig inte alls att bli irriterad utan jag skrattar mest. Inte hånskrattar utan jag tycker det bara är så kul. För just det där skrev ni in för några månader sedan, lovar att ni kopierade det från era gamla statusar.  Så vad grinar ni över?

 

Det jag stör mig på är hatet hos alla tjejer på oss. Får ofta höra: ofta du bryr dig? Dom är svartsjuka på att det är er killarna vill ha på fest. Och de gör mig ännu mer irriterad. HALLÅ? De har väl förfan inte med det att göra. Det har med respekten hos andra människor!

Det har funnits tillfällen jag har i stort sett gråtit för jag inte blev påtänkt några månader tidigare bara för att få gå på krogen. Men vet ni vad? Jag är så jävla glad att vara den där omogna lilla 94an. Hemmafester varje helg som så många vill komma på. Hemmafester där man kan dunka egen musik, dricka hur mycket man vill, ösa hur man vill och bara få vara! Det ska bli hur kul som helst att fylla 18. Kunna gå på krogen, ta körkort osv. 2012, jorden går under pågrund av att vi kommer överbelasta den med lammkött på varje krog i hela länet. Längtan till att fylla 18 är så stor så det pirrar i magen när jag tänker på det. Men som jag får höra varje gång jag träffar äldre tjejer: Det är inte så kul att fylla 18, visst krogen är kul när det är något där, men hemmafester är ändå bäst. Mitt liv är så jävla bra som 94a och oavsett hur mycket gnäll de kommer vara på att vi får gå på krogen, så kommer jag pussa på er alla. Alla 93a tjejer som suckar och just nu tänker: vem tror hon att hon är? Just du! Dig ska jag prata med, dansa med och pussa på för att du ska förstå att jag är inte så som du fått för dig att jag är. Jag ger alla människor en chans, och fy vad jag vann på det 2011! Så mycket nya underbara människor som kom in i mitt liv. Och fler blir det i år. För det här året ska bli så jävla GULD




Min fina prinsessa.

Jag är så glad att jag har dig i så många tillfällen. Jag älskar dig så mycket mitt hjärta och jag kan inte tacka dig tillräckligt för igår. Tack för allt min fina vän

http://emmaramic.blogg.se/

Jag mår bra.

Jag tror ingen förstår hur glad jag är just nu och hur bra jag mår. Det är nästan så att jag skäms.
Skolan är stressig och jag vill bara att den ska vara klar nu men det är bara en liten bråkdel av mina känslor. Jag är så j*kla lycklig! Tänk vilken klass jag hamnat i men vilka fina människor. "Bandykillarna" "Gänget mitt" Osvosv. Alla är så bra men speciellt mitt gäng, det är väl för de är mina närmsta. Mina tjejer finns alltid ett samtal bort oavsett hur osams vi skulle varit eller likande. Dom finns alltid där vid min sida. Min familj är bra, alla har brister men hur skulle det annars vara? Inte nog med det så är jag kär så det dunkar i mig. Jag är så förälskad så jag blir tårägd av tanken. Haha nej inte av att jag blir ledsen, kanske för att jag är så beroende av en annan människa isåfall men nej jag tror det inte har med det att göra. Jag mår så bra och är så lycklig. Inget spelar någon roll. Ingenting. Allt är så bra. Att ha en dryg dag i skolan, komma hem för att duscha. Prata och skratta med familjen, kanske fika också. Skriva med mina mongo tjejer. Åka hem till min kärlek för att käka och sen mysa med honom hela kvällen. Sedan vakna upp bredvid världens vackraste människa. Vem gnäller? Inte tänker jag göra det allafall bara för att skolan är lite jobbig.
J.A.G M.Å.R S.Å J.Ä.V.L.A B.R.A!


vet inte vart jag hade stått idag om inte du kom in i bilden precis den tiden i mitt
liv som du gjorde det. jag älskar dig mest mitt fina ♥


svar på tal

Hejhallå! Kom hem från min gobit för en stund sedan och har hunnit käkat nudlar med mammis, underbart gott. Hade fått en liten lustig fråga här också så jag måste svara på den haah....
Självklart sover jag hos Eric! Saken är den att när jag börjar 08.00 och han 10.00 är inte han jätte sugen på att skjutsa mig på morgonen. Hade tur imorse eftersom han hade varit vaken i 30timmar men ändå skjutsa mig imorse men oftast så åker jag hem i dessa lägen. Sen nu, hans träning börjar 21.40 och slutar 22.50 och vi börjar inte samtidigt imorgon då hinner vi knappt ses så varför inte bara skippa det och sova i varsin säng? Älskar att sova bredvid honom såklart, pussas och sen somna i hans famn men de händer bara ett par gånger i veckan sen hela helgen då. Det tycker jag duger hur bra som helst! Vill inte att vi tröttnar på varann eller blir irriterad på varann. Sen är både han och jag så att vi behöver vara själva ibland och vill det. Så jag tycker vi har det super bra! :)

Arg arg arg arg morgon

Måste komma med en åsikt nu för jag är så jävla irriterad.
I många år när jag gick högstadiet har jag varit den här som tror hon är tuff för hon sänker andra ner till botten för att bli starkare själv. Många gånger kommer jag med kommentarer än idag: men måste hon trycka upp tuttarna i kameran? Osv. Alltid äldre tjejer också, istortsett. Men grejen är den att jag är enbart svartsjuk på hennes bröst eller hennes vackra hår osv.
Nu är vi här att trycka ner yngre, jag säger inte att någon kanske gjort det nu men jag hatar det. Alla vet att man tar åt sig så ycket när någon äldre säger något till än och varför då kasta skit på någon yngre? Blir så ledsen. Får ont i bröstet för de människor som gör det är så jävla svaga. Är de inte svaga är dom så jävla svartsjuka på den människan så det är synd om den. Visst man kan ha åsikter, men kasta dem inte i ansiktet på folk du inte känner när du inte vet hur dom fungerar som person.
Jag växte upp och lärde mig det här ganska sent för min ålder men nu finns det inget som gör mig så arg! Kommer backa dessa människor till hundra för det ska inte vara så. Åhh

ÄLSKAR MITT LIV

Måste bara dela med mig av hur glad jag är! Alltså inte glad som en sex årig tjej på julafton som har fått en barbie-hus. Utan jag menar lycklig!

Mitt lov har rullat på bra, umgåtts med min fina älskling nästan varje dag som jag är så jäkla kär i.  Är så himla lycklig med honom.
Festat med mina absolut bästa tjejer som får mig på bättre humör än något annat.
Träffat folk man träffar sällan som har fått mig att inse hur dålig man är på att faktist träffa alla sina vänner.
Jag har varit ledig från skolan en hel vecka så jag har bara tagit det lugnt.
Jag har skrattat och mått allmänt suuuper bra.
Helt sjukt faktist att en människa kan må så bra, äntligen på toppen. Ska kanske inte tänka såhär men snart är man väl över gränsen igen för efter solsken kommer regn. Hoppas på att regnet inte kommer på ett bra tag nu allafall.

Älskar mitt liv! Ska jag gnälla på något är det väl att jag saknar Emma men jag får ju se henne imorgon. Sen är jag bra sugen på en kväll med tjejerna också! Känner mig lite hängig för har känt mig febrig, halsont och haft ont i huvudet också. Men eftersom jag mår så bra, så överväger det bra. Åter igen: J.A.G Ä.L.S.K.A.R M.I.T.T L.I.V



Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.

Faller och vaknar

Någon sa till mig för någradagar sedan att de märks att jag har landat. Att jag känns så stabil nu och att jag ör nug själv igen. Den där glada och goa Jennifer. Att jag har blivit en annan människa och man jämför för 2 månader sedan. Jag vet att de är sant. Jag går runt och ler åt folk jag möter, gör vissa skolsaker friviligt, fler folk känner att dom kan vända sig åt mig för att bli stöttad. Jag har landat! Det finns sekunder jag saknar och även längtar ibland men egentligen är jag precis där jag vill vara. Jag har inget att sakna eller längta till för jag lever i nuet och har det så bra.

Fylld av kärlek... Jag känner mig så otroligt fylld av kärlek och kan inte förstå hur jag har haft turen att hitta så mycket fantatiska människor att dela mitt liv med. Att jag förtjänar det? Allt ifrån vänner, bekanta, familj, släkt, pojkvän, partyprissar, klasskamrater, alla människor jag mår bra med har jag i min närhet. De människor som ger mig energi och som gör mig glad.

 

 

 

 

 


Nästa gång jag möter en tant ska jag skrämma henne och se hur hon reagerar då istället!

Har frysit varje dag jag cyklat till skolan på senaste men de kvittar tycker jag. För den där morgon solen som vi får njuta av så länge den existerar länge än till 15.00 på dagarna gör mig så glad. Älskar att cykla till skolan, alla färger och veta att alla andra länder faktist inte har 4 årstider som vi.
Det som gör mig gladast när jag kommer cyklande eller gåendes ensam är att få ett leende av någon! Finns det något bättre än att möta en gammal tant som ler så sött åt en? Jag tror faktist inte det. Jag ler åt alla jag möter för jag själv vill bli bemött så men jag vet inte vad det är för fel. Är jag för ful så jag skrämmer dom? Ser jag ut som ett monster? Ser jag ut som en tattare? En mördare? För i alla år har jag fått leende tillbaka men nu får jag tamefan aldrig det! 1 av 10 kanske och då är det oftast påväg hem från skolan. Morgontrötta gamlingar som är ute och går 08.00 ? Tror knappast det. Nästa gång jag möter en tant, ska jag skrämma henne och se hur hon reagerar då istället!
Svenska tanter och gubbar, passa er imorgonbitti

VAF*N ÄR GEOGRAFI??

Tröttaste att ha prov i geografi! Jag menar hade jag varit intresserad om hur man läser kartor hade jag väl blivit orienterare? Nu tänker ni "Men man har ju användning av de" INTE ENS CHANS. Om jag kommer åka någonstans i framtiden har jag en GPS. Om jag går vilse i skogen, inte har jag en karta i bakfickan då eller, utan en gps eller något annat som leder mig rätt på telefon! Tar tid, energi och är så onödigt med detta förbaskade ämne, blääääääää

Men grina då!

Rubriken är orden som kom ur min mun när jag läste de senaste depp inläggen haha. Dryg jag ska vara med mitt gnäll ibland!
Jag ska inte sura!
Jag har världens bästa vänner, sen om dom mår dåligt ska inte jag göra det. Jag ska trösta dom och ge dom min axel sen är det nog.
Jag träffar en underbar människa som gör mig så otroligt glad när jag spenderar tid med honom.
Skolan är min ensak jag bara måste ta tag i.
Jag har en underbar familj men alla har sina fel och brister, speciellt jag. Det är något man måste jobba på utan massa gnäll.
Jag har det så bra och ska se dom sakerna istället för att leta efter allt dåligt. Så förlåt för mitt fjantiga gnäll!

Att veta

Att veta hur ont en annan människa har
Att veta hur ledsen en annan människa är
Att veta vilken klump i halsen en annan människa har
Att veta hur magen får en att känna sig illamående på en annan människa
Att veta hur det bränner bakom ögonlocken på en annan människa
Att se hur mycket en annan människa ska försöka se ut att må bra
Att veta hur många tankar som snurrar i en annan människas huvud
Att veta att vad som står på tok hos en annan människa har inget med mig att göra och att jag inte kan göra något åt det dödar mig. Det är den värsta känslan jag vet i hela världen. När jag mår dåligt och bara vill dö är hemskt. Men denna känslan är så mycket värre. Man är så... känner mig egoistisk och hemsk när jag inte kan ställa saker till rätta.

Blunda aldrig för...

Blunda aldrig för problemet. Gör det bästa av situationen men innan du försöker göra det bästa, ta reda på vad som är det bästa att göra. Men glöm aldrig hålla hårt om de människor du tycker om men samtidigt, låt aldrig någon göra dig ledsen

Ni är mitt ljus över dagen. 
Ni är mitt hela liv. 
Ni är ängeln av min kropp. 
Ni är dom jag allid önskat jag haft. 
Om jag dör är ni rosen på min kista, 
skulle hålla den vid liv och inte låta den visna. 
Ni finns när jag behöver er. 
Jag är väldigt glad, ni är tryggheten jag bär på, 
Att jag aldrig lämnar er är något jag svär på


Slutet av 1an

Skrev en text i slutet av 1an då jag mådde som sämst för jag hade satt mig i en svår situation. Med mina lärningshinder och även mitt trams på lektionerna satt jag med 26 rester och gjorde klar på 3 veckor. Pressen var hård men jag lyckades. Och då menar jag rester som att skriva uppsatser, novell osv. Bevisar inte det att man kan bara man vill, då vet jag inte vad! Gud vad stolt jag är nu när jag läser igenom det och påminns om hur jag mådde men ändå fixade det. Fy vad jag ska kämpa bättre i år. Kom igen nu Jennifer!




Hur oron sprider sig i kroppen, hur hjärtat börjar slå snabbare och svetten bryter fram i pannan.  

Jag har satt mig här själv precis som hundra gånger förr men nu är det på allvar. "om du inte klarar dig så får du gå om" jag blir helt svettig och yr. Det är som att vara uppe i varv hela tiden. Jag vet att det är sista spurten och jag visste att det skulle bli jobbigt. Flera gånger sa jag det Jag stressar hellre ihjäl mig än går om. Jag står fast vid det! Men att stress och ångest kan leda så långt till hur man mår visste jag inte. Visst... en klump i halsen, oro, stel i kroppen, illamående, svårt med sömnen och allt vad det är jag visste det! Men allt jag känner nu trodde jag man inte ens en människa kunna känna under samma tid. Det känns som att jag ska rasa samman därför försöker jag låsa in mig. Inte visa mig ute bland folk mer än på helger då jag kan slappna av lite mer. En dag i skolan är som ett år i skolan. Att FÖRSÖKA hålla humöret uppe men inte lyckas. Att FÖRSÖKA att inte få alla på dåligt humör men inte lyckas.

Det här är inte lätt men jag har mina små stjärnor som kommer med deras ord "Du lyckas, jag tror på dig!" Som jag tänker på oftare än de kan tänka sig. Det är inte många som säger de och ser ut som att dom menar de men dom som gör de... Dom önskar jag att jag kunde göra en stor tjänst.


En människas ångest är individuell. Förutom att ångesten påverkar hur du mår psykiskt tar den sig ofta kroppsliga uttryck. Vanliga tecken är dessa:

  • hjärtklappning
  • svettningar
  • klump i halsen
  • muntorrhet
  • spända muskler
  • domningar
  • stickningar
  • illamående
  • yrsel
  • andnöd.

En bästa vän

Jag kom och tänka på en sak sådär nu... Nästan alla har en vän man skulle kunna döda för trots hur mycket som händer och hur besviken man gör varandra. Jag ska komma fram till sakne jag menar strax men först skaj ag dra några exempel.

Jag kan komma på så många fler men här har vi några, bara för att ni ska förstå hur jag menar.
Man har vänner man älskar, vänner man offrar så mycket för men det finns EN människa för nästan alla som är number one. Du har ljugit för den personen, kanske sårat osv men ändå sitter ni ihop. Älska, glömma och förlåta!

Nellie och Fanny. Älskar varandra så mycket så dom hatar varann. Samma konstiga humor och tänker precis lika. Spelar ingen roll hur mycket dom bråkar så sitter dom alltid ihop. bara givet.


Ellinor och Jessica. Kopior av varandra utvändigt och uppväxta som "systar" skulle jag tro på deras relation. Blir så trött på varandra men aldrig så dom skulle sluta umgåtts för gott, trots att Elli nu har flyttat till Stockholm.  bara givet


Josephine och Jennhy. Aldrig förstått mig på dom till 110% men dom håller nog ihop bara för att dom vet att ingen är lika cpskadade som dom två tillsammans. Så dom vet att ingen kan ersätta den andras plats haha. bara givet.


Amelie och Lina. Spelar ingen roll om lina säger "så trött på Amelie just nu" under lunchen för vem är det hon åker hem till efter skolan och åker skoter med? Hon sitter ihop med och älskar mest av allt trots att hon verkar så trött på henne så hon vill dö. Inte för hon säger just så men dom sitter ihop och det bara är så. bara givet.


Emma och Anela. Spelar de någon roll hur mycket Emma vill spy på Anela vissa dagar? Nej för det finns ju ingen annan än Anela hon kan dela den där speciella känslan med. Vara helt avslappnad och kunna säga vad som helst! Ingen som bor så nära henne och ingen som hon vill slå ihjäl så mycket älskar hon så högt över molnen. bara givet.



Förstår ni? Känslan av att älska någon så mycket trots allt bråk osv. Man "behöver" människan och tar den nästan förgivet om man ska uttrycka sig riktigt.

Jag har Amanda! Det spelar ingen roll hur mycket jag stör mig, retar mig och hakar upp mig på den lilla människan. Eller hur sällan vi faktist umgås nu för tiden. För då jag får tillbringa tid med henne mår jag så bra. Och om vi inte ses på 1 månad, visst de suger men jag vet att hon aldrig försvinner och tar henne förgivet (känns hemskt att säga men det är ju typ så haha?) Just därför blir jag arg eller tokig rättare sagt så fort jag hör att någon har varit på henne med tjaffs eller så. Skulle kunna halshuggit den människan! Det finns ingen annan än jag som får bråka med henne och jävlas med henne. Min lilla prinsessa. Sjukt att känna så starkt för en vän, är som att jag är hennes syster. Storasyster, för så mycket älskar jag henne. Och trots allt som har hänt genom åren så sitter jag alltid ihop med henne, oavsett vad


HAVE YOU

Sjukt!
Känslan är så läskig men endå så häftig!
Ni vet när en låt passar så bra in på ens liv så man blir helt till sig?
Samma sak här!
Spåkulan idag:

Och sedan fick jag en låt igår av en go människa som stämmer mycket också. Blev inte mycket sömn inatt, 3 timmar MAX för har legat och lyssnat på musik och tänkt igenom en hel massa. Sådant som behövs ibland helt enkelt!


Novell?

Jag har fått frågor om att skriva noveller för någon eftersom på min förra blogg kunna jag beskriva ADHD så bra i en tex och jag är bra att få ut känslor enkelt. Jag har funderat på det och tänkt hur ska jag orka sitta med en text och bearbeta? Även åka till skolor och berätta om ADHD osv. Jag måste fundera på det. Kanske vore de skönt att få berätta för yngre så dom får en aning om hur det är för alla yngre med det eftersom de är lättare för en som varit med om det än någon som bara hört om det. Jag vet inte haha..



nervoooos

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0